Mamma i Bangkok

Äntligen fredag å inte vilken som helst…det är Malins dag å det ska firas med en fantastisk fest!

Så om 1 timme packar Västerås gästerna in sig i sina bilar och far mot Falun. Det ska bli så himla mysigt att träffa Malin, vet inte om det är ett eller två eller 8 år sedan sist?  Gud vad tiden går fort…känns ju som igår!

Vilken fest! Lägger ut en bild från fredagen, så ni får vara med på min feeling. Riktigt, riktigt kul hade vi

Ramlade ur taxin kl 04.00 på lördagmorgon och vaknade utvilad kl 12.00. Intog storfrukost runt köksbordet hemma hos Malin och Micke innan avfärd hem mot Västerås och nästa fest…

Lördag kväll spenderades till äran av att få ha Leffe Carlsson som vän och för att han är den han är! Denna fest blev även den mycket lyckad,men dock inte lika sent. Här har jag inte copyright att lägga ut bilder så ni får fantisera själva hur roligt vi hade.

Wow, vilken helg! Börjar nästan bli lika glamoröst som för mammaibangkok

Söndagen bestod av att tvätta veckans tvätt,putsa fönstren inför advent och avslutades med en rejäl rengöring av dusch och golvbrunn. Inte lika glamoröst, men viktigt och måste ibland göras.

Söndagkvällen avslutades i soffan framför tv och långfilm.

Tänk att det ska till en dödlig sjukdom för att få en att vakna upp och omvärdera!

Det hela började som en vanlig checkup hos kvinnokliniken, man tog lite prover och för att vara riktigt noga utfördes även ett ultraljud för att se att äggstockarna såg bra ut.( detta borde alla kvinnor be om att få göra därför att cancer i äggstockarna syns inte på vanligt cellprov! Något jag inte visste)

Höger äggstock helt ok, men vad var det man såg åt vänster? Det tog en stund och i denna utlämnande situation ( och då även undersökt av en snygg doktor, vilket gjorde det hela lite jobbigare) så ville man bara att han skulle hitta det han letade efter och få undersökningen klar.

När man ligger sådär utlämnad blir det lätt att man småpratar för att göra situationen så naturlig som möjlig, men nu var han tyst och fokuserad…Bara det kändes i hela kroppen.

Så var det klart, jag fick klä på mig och sitta ner i besöksstolen igen.

- Ja Lojsa, vi kan se att du har en tumör på din vänstra äggstock… Hörde jag rätt!? Doktorn var saklig och berättade att jag skulle få en operation inom två veckor, nu behövde jag bara ta lite blodprover och träffa kordinator för operation.

Det var först i bilen hem som jag blev varse om vad jag just varit med om. Hade jag cancer? Vad händer nu och hur ser prognosen ut för äggstockscancer? Bilen tog mig till ett stort köpcenter där jag hittade en fåtölj på ett fik bland massa shoppande människor.

Med en kopp kaffe och mobilen i handen satt jag där för att ta reda på det som nu var ett faktum. Inte något man tänkt själv utan något som någon annan sett och sagt…Men vad sa han? Hjärtat rusade och jag tappade tid och rum, googlade på allt om cancer.

Efter två timmar tog jag bilen hem, redo att vara mamma och laga middag till pojkarna. Påväg upp i trappan satt jag på mig ”masken” som skyddade från rädslan och för att vara vanligt igen.

När kvällen sedan kom somnade jag i soffan innan jag nattat barnen med oron vad som skulle vara min framtid från och med nu…

Och när klockan ringde morgonen därpå för att gå till jobbet var huvudvärken ett faktum och rädslan satt kvar i bröstet. Det var kvar.

Jobbade de sista dagarna på veckan som var kvar och till helgen tog jag pojkarna i bilen till min syster för att ”fly”. Det blev en avkopplande helg med mycket sömn och god mat. Nu hade jag bara 1,5 vecka kvar tills operation.

Men när måndagen kom och klockan ringde kom jag inte upp ur sängen, det kändes som jag ”satt fast” i madrassen. Så där blev jag liggandes. Pojkarna hade höstlov och redde sig själva och jag somnade om. Och så fortsatte veckan…

På 24 timmar hinner man tänka, tänka en massa tankar.

Jag hade 240 timmar att oroa mig,grubbla på vart barnen skulle ta vägen om jag dog.Räkningarna, lånen, jobbet och på min mamma.

Med mig under dessa 240 timmar fanns det nära vänner och familj som stöttade, vilket gjorde att jag inte var ensam i min rädsla.

Samtidigt var det en konstig känsla av overklighet och att det faktiskt kunde vara helt ofarligt eftersom tumören också kunde vara av en godartat sort. Försökte tänka så,men undermedvetet förde tankarna mig motsatt riktning. Jag blev sjukskriven och fortsatte att sova,sova och sova.

När operationsdagen var dax var jag redo, kysste barnens pannor och viskade hur mycket jag älskade dom innan jag tidig morgon styrde mot lasarettet.

Tur hade jag som stod först ut för operation och kl 08.00 låg jag på operationsbordet. När jag sedan vaknade efter lunch var jag fortfarande inte med helt…sov hela dagen. På eftermiddagen vid 17.00 kom min bästa vän upp och samtidigt kom läkaren in för att berätta att han var nöjd med operationen och att allt gått bra. Man hade avlägsnat tumören och den såg med blotta ögat godartad ut.

Odling ska sedan ge mig det slutgiltiga svaret, men för nu räckte det här!

Hade jag varit lite redigare hade jag säkert stortjutigt av glädje, men nu var det bröstets tunga oro som lättade och overklighetskänslan som bott inom mig försvann.

Idag har det gått en vecka sedan ingreppet och jag mår bra.Operationssåren kliar vilket betyder att det läker, jag läker och kommer igen!

Nu det mäktigaste av allt, av ovisshet om livet ska få fortsätta eller ta slut kommer man närmare sig själv,man omvärderar. Det är en ny fas i livet och jag är glad att jag hamnade här för nu ska jag riktigt börja leva. Leva för att ta del av allt bra och sortera bort saker som inte gör mig glad eller tar energi. Det är både spännande och häftigt!

Ha en bra dag!

Kram mammaivässan

Dagen bjuder på gråväder och lusten till ett spontant ”hoppa upp ur sängen” infann sig inte imorse!

Men så har man barn som ska till skola och behöver sjasas iväg i tid, så bara att gå upp och leverera frukost…Och så …då var man igång, en kaffe på det så kändes det så mycket bättre!

Nu var det bara att ta tag i dagen, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder som ordspråket säger…så vad gör man inte för att göra det bästa av denna dag?!

Beslöt mig för att packa in Kaewkoierna i bilen och styrde sedan mot Örebro. Det var dax att erövra inredningseliten i denna vackra stad.

Trots gråvädret gick dagen bra och avslutades med ett kort stopp på Rejmes bilhall…Trevligt möte blev det även där, dock ingen ny bil innan hemfärd.

Väl hemma var det sedan dax att kliva ur säljkostymen och inta mammarollen, mat ska lagas och hungriga magar ska mättas. Läxor ska läsas,väskor packas och naglar ska klippas.

Nu sitter jag här, ljusen brinner och skapar myskänsla. Årets första glögg intas framför datorn och bloggandet. Mammaivässan tycker att livet är rätt fint ändå!

Nattinatti

När man vaknar upp och kliver ut ur hjulet man kämpat sig runt i och ser sig om, då kan det hända att man omvärderar saker i livet…

Så vill jag påbörja bloggen här och nu. Jag tror att det jag delar känner många av oss igen sig i, kanske även ni kan stanna upp och titta på er själva.

Tisdagen den 20/10, en vanlig morgon i mitt liv, vaknade jag och tillika supermannen stod jag i nästa sekund på mitt kontor kl 06.10 iförd dagens outfit. (bör jag nämna att jag vaknat kl 05.35)

Barnen sov gott i sina sängar hemma när jag smög ut och det var inte förres kl 07.25 som jag med kaffet i halsen kastade mig över telefonen.Då för att ringa hem och väcka pojkarna som inte tillika supermannen är lika snabba som sin mamma att komma upp och ta sig till skolan.

Med det dåliga samvetet att ännu en dag glömt bort att ringa och väcka vid 07.00. Bara att hoppas att dom kom i tid till skolan och kanske också fått i sig frukost. Kläderna hade jag lagt fram kvällen innan och packat väskan som alltid,Ordning å reda!

Klockan tickar på, arbetet tar tid, mycket att göra och svårt att hålla allt i minnet. Men så kommer lunchen! Dax att koppla från,logga ut…  Men så sitter man där,kan inte släppa, saker kommer in och måste fixas. Japp, snabblunch igen, har man tur så äts den i matsalen annars hinner man värma den i mikron för att sedan inta lunchen framför datorn med headset i örat å försöka hinna tugga ur och svälja inför nästa inkommande samtal…

Så blir det eftermiddag, man hämtar kaffe samtidigt som man tar emot ännu ett samtal. Sedan tillbaka till skrivbordet och känner pressen att snart måste jag logga ut och gå hem, men jag är ju inte klar!

När ska man hinna, är det jag som är urkass på det jag gör eller vad är felet? Varför hinner jag aldrig klart och varför gör jag missar, jag som inte ens tagit rast!?

Så kommer samtalet från barnet som vill hämtas, vill inte vara sist på fritids är hungrigt och trött. Samvetet igen, dax att avsluta eller snarare sagt sticka från uppdraget. Ja det är så det känns, var ju inte färdig men måste…måste gå nu.

I bilen ringer barnet flera gånger, undrar vart mamman är? Jag är PÅVÄG snälla nån! För att sedan trycka gasen lite mera i botten och svära över att man är så dålig som mamma.

Så kommer kvällen, man stiger in genom dörren, kliver över jackor och skor som man i förbifarten hänger upp fast man är kissnödig.

Ja allt jäkla kaffe som man intagit under dagen för att hålla hjärnan igång och humöret på topp!

Det är inte förrens man inser att man står och bäddar sängen med skorna fortfarande på och kissnödigheten är nära bristningsgräns som man fattar. HALLÅ gå och kissa!

Sedan sitter man plötsligt där, middagen lagad, framdukat och uppäten. Disken undanplockad och barnen nattade, klockan är över midnatt och man måste ha somnat i soffan igen…

Så man släpar sig in till sängen och somnar ovaggad in i djup sömn för att sedan vakna 05.35 och kl 06.10 står framför kaffemaskinen på jobbet som om inget hade hänt! Vart tog livet vägen? Vart tog mammaibangkok vägen?

Och i samma stund som jag skriver detta reflekterar jag över att mina barn är större nu, för några år sedan hann man även med fotboll och innebandy aktiviteter mitt emellan jäktet från jobbet med det dåliga samvetet och uppvaknandet i soffan vid midnatt…

Hur kan det vara så annorlunda att vara mammaibangkok till att vara mammaivässan? Och den stora frågan HUR kan jag förändra, VAD vill jag förändra och kan jag förändra?

Den 23/10 var en morgon som var annorlunda. Jag vaknade sent,hade huvudvärk och på jobbet var jag inte fokuserad.

Dax för att sova, bloggar vidare imorgon.

Nattinatti// mammanivässan

Ja det känns lite annorlunda att sätta sig framför bloggen igen efter så lång tids uppehåll…det som varit en del av min vardag och även ett sätt att hålla igång kontakten med nära och kära i Sverige under min tid i Thailand.

Nu har det gått 2år sedan jag flyttade tillbaka till Västerås. Mycket har hänt sedan dess men det har inte skrivits ned, har inte haft behovet eller tiden direkt.Livet har gått i 210 och jag har liksom inte hunnit satt mig ner och funderat…bara kört på, stark, duktig och tillags, levererat och presterat .

Men sedan en tid har jag varit sjukskriven vilket har gett mig möjlighet att stanna upp, reflektera och fundera över livet. När jag sedan hittade inloggningen till min gamla blogg och började läsa, kom det så många minnen och känslor att jag valde att sätta mig här igen!

Får se vad det blir av det här, kanske en dagbok för mig själv eller så delar jag den med er som tycker det är kul att kika in i min vardag.

Välkomna hit!

// Mammaivässan 

Idag har jag varit hemma i Sverige i 22 månader och det ser ut som jag blir kvar ett tag till

Livet ser annorlunda ut än för 22 månader sedan å mycket har hänt i våra liv…

Men nedräkningen har börjat, 150 dagar kvar tils jag kan leverera från Thailand igen!

Jag ska försöka hålla sidan uppdaterad och berätta om hur vi har det och vad som hänt sedan sist.

Nu börjar det dra ihop sig för hemfärd…

Idag har jag varit till Trudi på andra sidan stan för att sälja tomtar och häxor till henne och inbjudna väninnor!

Det tog hela dagen och var en trevlig dagsutflykt

Efter att ha hämtat barnen vid 16.00 körde vi raka vägen hem för att laga middag och sedan bara latat hela kvällen.

Imorgon hoppas jag på en dag med sol, pool och massage! Får se hur det går med det…

Natti natti, från en otränad kak ätande mammaibangkok

Idag började dagen på Starbucks Coffe med en kall latte innan det var dax att möta upp transportföretaget på IKEA.

Betalade notan och löste ut 6 kundvagnar med diverse möbler som sedan skulle köras till Annikas Projekt i slummen. Som Donations ansvarig i SWEA var det min lott att tillsammans med Annika genomföra projekt SWEA donation till slummen.

Väl nere i slummen var det jobba,skruva och svettas hela dagen. Men det kommer att bli så bra!

Kom hem vid 17.00 efter att ha stannat och handlat påväg hem. Seps lott att laga middagen, så jag tog på mig löparskorna och stack ut i skymningen för att genomföra mina 5 km.

Nu är det sängen med pojkarna, ny dag imorgon, bäst att sova lite !!

Ja då var det dax att göra sista söndagsbloggen på mammaibangkok…nästa söndag är hon tillbaka till sitt vanliga forum facebook eller så för er som inte har detta kan ni även följa henne live!!

Trevligt att Ö-frun, Ingrid, Sigrid och Birgitta är på!! Hörde ryktas om en date om nån helg eller två! Laddar för tjejträff…så får vi se om tanterna behagar dyka upp, eller om det helt enkelt blir vilt å galet utam dem!?

Just hemma igen efter en kvälls löpning i området. Tycker jag var duktig som kom ut…har gått och funderat hela eftermiddagen,men tyckt att jag kunde få vila idag. Men efter att ha lagat middag till familjen insåg jag att det var bäst att ta ett par varv ändå! Nu sitter jag här och känner mig rätt nöjd med en ägg sallad och bloggar

Inser att nästa söndag har jag varit hemma i ett dygn och ifrån barnen i två. Hoppas att mamma hjärtat klarar detta nu!

Så inte ens en vecka kvar på bloggen! Men det ska hinnas med en massa innan hemfärd…

Ska uppdatera er varje dag härifrån, lovar

Så idag har det alltså varit söndag i paradiset och som i dom flesta paradis slingrar det ormar… en sån träffade jag på då jag satt i min trädgård och läste bok. När jag skulle vända blad lät det extra konstigt och i ögonvrån hann jag reflektera en orm vid min vänstra fot. Gaahhh, ja ni förstår! Mamma ibangkok var i nästa sekund på bordet och i samma stund slingrade sig ormen in i busken tack och lov! Nu är det slut på trädgårdsmys helt enkelt även för mig på dom varmare breddgraderna…

På seneftermiddagen åkte vi till en BMX park för att visa killarna om det skulle vara av intresse, å ja det var det ju självklart!

Max fick testa med lånad cykel och gav sig av, sedan var det ögonshopping i butiken efter cyklar,hjälmar,skydd mm. Helt galet, men har man en snäll pappa som vill göra allt för sina pojkar så har man! Sist var det wakeboard och inköp av hela den utrustningen, innan dess BB-Gun och en massa dyra gevär och skydd…vad kommer next?? Porsche och körkort?

Annars har dagen varit lugn och behaglig, mest en vilodag inför kommande vecka.

Hoppas ni haft en mysig avkopplande helg!

Nu ska jag natta små barn i paradiset och hoppas att det är ormfritt i sovrummet!

Ja, fredagens blogg uteblev pga. trötthet….förlåt ;(

Kom hem vid 23.oo och kände mig så trött att jag valde att ta mobilen och lägga mig å lyssna på musik i hörlurarana. Det var ett skönt sätt att somna på och gick även fort

Igår var det kvartsamtal på skolan, killarna fick sådana fina betyg och vitsord!! Jag var sååå rörd när jag åkte därifrån, stolt och med känslan att allt kommer att bli bra! Vidare hem till farmor och hämtade killarna som lekt där medans jag varit på möte i skolan.

Efter det for vi in till stan för att vinka av Ylva och Mattias som flyttade hem till Sverige igår. Fick lite smått och gott i en goodie bag som vi ”firat” på idag, tack!

Efter Ylvas kom Sep och hämtade upp oss för att åka och äta middag samt titta på datordelar Max önskade sig till sin födelsedag. Jag vinkade av killarna och tog tunnelbanan mot Novotel och Ann louise för  tjej kvällsträff i stan.

Tog oss vidare till Wine connection på RainHill suk. 47, trevlig restaurant med god mat och brett utbud på vin och dryck. Eftersom jag hade med mig bil in till stan och Max fyllde år dagen efter så blev det ingen sen kväll för mammanibangkok. Men en trevlig kväll med mysiga tjejer !!

Väl hemma var mamma trött och det blev soffan och musik…

Vaknade tidigt, fast det var lördag och ledigt! Men det var Max födelsedag å jag ville inte missa att sjunga med frukost på sängen innan han vaknat. Väckte stackars pojken klockan 07.00 å han kämpde med ögonen i kors att oppna presenter. Barnen tog det lungt hemma på förmiddagen, mamman passade på att träna! Sedan var det fotbollsträning vid lunch och efter det hem och vänta in Max kilkompisar som skulle komma över.

Lek, spel och bad innan det var dax för BBQ middag och som avslutades med poker och glass.

Nu blir det film mys i soffan med barnen, sista lördagen på länge nu!! ;(

Nästa lördag är jag hemma på svensk mark å mot ett nytt liv!

Nu firar vi Max 11 år och 20 min, trevlig lördag till er alla!

Kram från en 11 år gammal mammaibangkok